Gäst hos verkligheten

Landskapet svart/vitt. Sjön ännu öppen. Spegelblank. Månen anades som en ljusgrå skära på morgonhimlen. Det var som om allt stod stilla. Som fastfruset mot sig själv och mot sin egen bakgrund. En bakgrund mot vilken Gubben och hans Urax strövade ut i riktning till Rämsudden. Hade det inte varit för det taktfasta knastret från Gubbens icebugs hade han känt sig som en del av denna tysta oomkullrunkeliga och, på något sätt om än i stunden, eviga verklighet.

Nu markerade ljudet av varje steg att han bara är en gäst i verkligheten. Verkligheten kommer alltid att finnas där. Även när Gubbens steg tystnat för gott. ”Din stund på jorden”, skrev Vilhelm Moberg. ”Din stund i verkligheten”, tänkte Gubben.

Om en stund ska han in till lunden där minnet av hans K.H. har sitt fäste. Det är också en verklighet. En plats där hans liv och framtid så påtagligt möter det som varit. En smärtsam kollision mellan förhoppningar och sorg.

Drivkraft

Han kopplade loss sin Urax efter de passerat bron vi dammen. Urax, gammal må hända, men ändå tillräckligt full av driv. En drivkraft som. ledd av sitt väderkorn, styrde honom ner i slänterna mot dammen. Sökande. Fann spår av händelser som bara en hund kan registrera. Händelser, som för Gubben må vara meningslösa, men för hans gamle vän. Urax, av största betydelse. Omedelbara intryck. Analys. Vidare till nästa upplevelse…

Gubben, som ju saknade Urax förmåga att ta till sig allt som hänt utmed deras promenadstråk sedan gårdagen, fick nöja sig med mer påtagliga  tecken. Som tompåsen med rester av en limpa. Någon som matat änderna. Men varför lämna påsen kvar?

Han sparkade irriterat till en sten. Som studsade mot en  en björk och sedan ner i vattnet. Försvann. Bara några ringar på vattenytan mindes vad som hänt. Ringar som snabbt sjönk tillbaka i vattenytans spegel.

Livet är bra märkligt, tänkte han. Mycket händer. Men inte mycket ger spår som varar. Om man bara letar efter yttre tecken som ringar i en vattenspegel. Men livet är fullt av andra tecken. Mer subtila spår. Inom oss.

Spår som kan fylla oss av känslor som vi inte längre trodde fanns. Gubben log för sig själv. Njöt av mogonsolen som värmde hans rygg när han tog av vid kraftstationens fördämning. Njöt av de tecken, de spår, som fyllde hans sinne. Gubben må vara gammal och kindernas fåror djupa. Men än lever han. Och njuter. Av den all den drivkraft han så nyligen upptäckt.

 

Säkerhetschef avbröt politikerveckan

Det var majoren som räddade de återstående partiledarna från att göra bort sig. I.o.f.s. plägar inte politiker bry sig om sådana bagateller. De år ju inte riktigt lagda åt det hållet att de skäms över sina dumheter. Men nu blev det i alla fall så att majoren fick sätta stopp för Anna K Lingberg B Atra och Kommunist-Jonas orerande från traktorflaket i Lönnbacken. Säkerhetsläget hade nämligen kraftigt och snabbt försämrats.

Det började med att Elsa på OK polisanmälde konstapel Kask för obskyr närgånghet. Efersom det var konstapel Kask själv som tog emot anmälan betraktade polismakten händelsen som ”synnerligen allvarlig”. En internutredningen inleddes omgående till vilken skerhetsansvarig, major Kronwreck själv, självfallet knöts som expert på ”tilltag av obskyra närmanden”.

Riksrevisionen, som ju har att granska hur Kask hanterar sitt ämbete, inkallades dock inte eftersom Kask ansåg att hans omdöme då skulle kunna komma att ifrågasättas”Sådana myndigheter ska man inte förknippas med”, ansåg Kask.

Majoren hade samtidigt upptäckt att Lillhöjdens soptunna var fylld med sopor av okänt ursprung – de kom i alla fall inte från majorens eget hushåll! Detta tilltag (som senare skulle komma att få de mest märkliga konsekvenser) blev den soppåse som fick majorens snapsglas att rinna över.

Politikerveckan avbröts. AKB och Kommunist-Jonas blev först upprörda men när de insåg att de ändå bara skulle ha sagt det de alltid brukar säga och att ingen av dem egentligen ville riskera att fälla nuvarande reagering så förlät de majoren.

 

Behöver Sverige EU?

Frågade sig Jimmie Å Kers från traktorflaket som nu, efter Ebbas snabba sorti i går, satt fast i Lillhöjdens dyngstack. Ebba själv satt kvar och himlade med ögonen åt Jimmie…

Eftersom alla politiker numera vill dansa folkdans och gå i kyrkan på skolavslutningar skulle man kunna tro att Jimmie blivit avväpnad. Men icke!

Nu ska fosterlandet ut ur EU! Han är listig han, den där Jimmie. Först snor han till sig de 17% av väljarna som inte gillar solbränna och bruna ögon. Sedan sätter han efter de 44% som tycker att EU borde gåvas ner i historiens glömska.

Var ska detta sluta? 44+17=61%! Nä, men listigt är det.

Behöver Sverige Ebba?

När Ebba B Usch T Hor äntrade traktorflaket hoppade Pastor Ewaldsson efter. Och när Ebba sedan menade att alla måste städa och laga mat för att få sina bidrag hoppade Pastor Ewaldsson ner igen.

Och när Ebba deklarerade att vi bara ska ta emot svenska flyktingar som inte bråkar på boenden, inte bor i utsatta förortsområden, inte gifter bort sina barn, inte firar ramadan och inte pratar rotvälska… ja, då hoppade både pastorn och Elsa på OK upp på flaket.

Men se, det var inte så lyckat. Tyngden fick flaket att släppa från dragkroken och hela gänget försvann skrikandes av förskräckelse nedför Lillhöjdens allé.

”Ingen fara” ropade majoren, som nu tog sitt säkerhetsansvar, ”det är ju bara tre procent som drar iväg…”