Hel livfull by avgick döfull

– Nu får det ta mig fan vara nog! Mona spände ögonen i Stickningssällskapets övriga styrelseledamöter. – Vi förlorade röstningen, så är det bara. Skandalöst och historiskt dåligt. Aldrig i historien har vi fått så få röster. Vi måste våga erkänna att våra stickningar saknar liv, helt livlösa medan Hembrygdsföreningens dunkar är fulla av liv, ja alldeles fö jävligt livfulla! Jag kräver att vi ska avgå!

– Det där säger du bara för att lilla strumstickan Jytte är lite pytt på dig, försökte Vanja och tände lite hopp hos Tomas Ö och sekreterare Bayland, vilka båda flåsade sitt bifall. – Det är inte rättvist att vi ska gå bara för att byborna röstade på Hembrygdsföreningen och den där uschla Tovningsklubben istället. Vanja var nu så arg att hon kastade stickningen i golvet.

– Jag tar bara mitt ansvar som ledare i motvind, sa Mona leende, och nu är det så att de flesta inte gillar det vi stickat… vi måste alltså stoppa det vi stickat och maska nåt nytt och helt annat…

– Jaha, och hur gör vi med alla dom som ändå röstade på oss, frågade Bayland och såg lömskt mot Mona. Tomas Ö flinade och blinkade tydligt stödjande till Bayland.

 – Dom måste också avgå, eftersom våra mönster var fel så var det helt fel att rösta på oss… DET är att också att ta ansvar menar jag. Mona var iskall! Inte ens när Ylva tog till orda och frågade hur det blir med alla dom som röstade på Hembrygdsföreningen och Tovningsklubben.

– Samma där, sa Mona fortsatt leende, de röstade ju i princip rätt eftersom de inte röstade på våra stickningar som var fel. Men eftersom de inte röstade på oss hade de fel ändå. Så de måste också avgå… DET är också att ta ansvar!

Tomas, som alltid ser allt med djupt allvar, tog nu till orda. – Jag tycker att det är djupt allvarligt att du tar detta steg. Det kommer i förlängningen att innebära att hela vår livfulla by måste avgå. Djupt olyckligt…

– Helt rätt Tomas. DET är att ta ansvar. Om vi saknar liv i rörelsen är den knappast livfull, eller hur? Snarare döfull eller vad motsatsen nu heter. Nä, nu går vi och äter… räck mig handväskan Vanja! Än har vi inte avgått.

Uppsnappat av Red efter tips från Elsa

Annonser

13 thoughts on “Hel livfull by avgick döfull

  1. Så blev det när de inte fattar att vi köper färdiga tröjor och vantar tillverkade av barnarbetare i Kina och Bangla och vad de nu heter. Man måste hänga med sin tid.

  2. Det här stickmönstret har jag lite svårt att förstå mig på.
    En avig, en rät och ett omkast…. repetera i flera varv
    Det är noga med mönsterpassningen.
    Det blir intressant att se hur det kommer att utveckla sig.
    Just nu är det för invecklat för min del.
    Någon verkar inte ha något att förlora.

    • Jag kunde sticka en gång i tiden – det blev en grytlapp. Nä, det var nog virkning.
      Du ser, jag har ingen koll alls på det här. Men som sagt, jag är nog inte ensam om det 😛

  3. Jag tycker att alla ska ta ansvar och sticka sina egna långkalsonger nu när det är så isigt. Det röstar jag för 🙂 Känner mej lite döfull men det är väl bäst att fortsätta sticka nu när Gubben säjer att det är så bra. Eller vad är det Gubben säjer…är det fredag? Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz…

    • Jag tänker bara ta ansvar för Urax kagge. Hela veckan. Men om nägon nödställd behöver en liten värmande klunk så är det helt OK. Snödrivor ska man inte leka i (jo, förresten, det ska man ju!) 😀
      DET ÄR FREDAG !!!

      • Fredag. Då är jag nödställd automatiskt liksom! Jag lånar Urax och kaggen över helgen. Gubben kan få ta hand om dom tolv ung(dom)arna som ska ha fest här. Skickar dom med lämplig raket 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s