Sörjande tovor – men va fan?

När Arto sent om sider klivit upp på land, fått av sig sina dykarprylar, så samlades gubbarna vid Gösjöns brygga. Det var dags att återvända till Rämshyttan. Expeditionen till Syrien hade havererat. Men även om den gamla DC-3:an inte störtat i Virstads skogar hade det troligen gått åt pipsvängen ändå. Och det gjorde det ju!

Men, det måste gubbarna erkänna, den där Stefan L Öfvén är en kämpe som visserligen gett upp men inte mer än att han nu skickat ner regeringsplanet till Gösjön för att hämta hem gubbarna. OK, han har säkert en tanke med det, men va fan? Det bjuder gubbarna på!

Med tanke på läget i nationen är det ändå skönt att se att det fortfarande finns ambitioner. Men det börjar bli lite bråttom… men va fan? Gubbarna såg det ju komma!

Synd bara att lämna alla tovorna som så självuppoffrande hjälp till att göra livet på land så gott det kan bli. Under rådande omständigheter, vill säga! Så nu står de där, tovorna med näsdukar i händerna och tårar i ögonen. Men va fan? Sådant är gubbarna också vana vid!

gråter 4

Annonser

11 thoughts on “Sörjande tovor – men va fan?

  1. Vad känner Gubben för mesiga tovor?
    Jag har då ingen näsduk.
    Snyter mig direkt i rymddräkten.
    Har alla gubbar koll på läget i nationen egentligen?
    Eller låtsas dom bara.
    Och var gömmer dom sina näsdukar?

    • Många frågor, men vi gillar frågor:

      -Vi har det inflytandet på det täcka könet – inget att göra åt och inget vi beklagar heller 🙂

      -Näsdukar är dessvärre en företeelse som blir allt mer sällsynt. Detta hör helt klart samman med att civilisationen degenererat på senare tid. Vi gubbar bär alltid näsduk. Lika självklart som att bära hatt. Och vi snyter oss (diskret) i näsduken och lyfter artigt på hatten när vi hälsar! Visst, vi är ett utdöende släkte men vi dör med stil, d.v.s. hatten på och näsduk i bröstfickan!

      -Så klart vi har koll på läget. Det är vår uppgift 😀 Låtsas, nä, vi ser bara lite längre eftersom vi extrapolerar vår samlade erfarenhet…

      -I bröstfickan.

      Finns det inga bröstfickor i rymddräkter?

    • Blanka behag – sikket elände att man inte ser så långt längre 😀

      Senaste biofilmen jag såg var ”Ung rebell”. Så kom inte å säg att jag inte hänger med…

      Gubbar är att likna vid extrapolerade rebeller. Och vi är sällsynt skickliga på att polera lite extra 😛 Men ändå inte alls speciellt blanka – mer skrynkliga och matta i kulören så att säga.

      Blev tvungen att googla den där Marsipanen. Om man extrapolerar hans erfarenheter så blir han gubbe. Det skulle bli en bra film det!

  2. Botanik.
    Vetenskap.
    Och en massa 70-talsmusik (för modernt antar jag).
    Amerikanskt javisst.
    Men lite hopp om mänskligheten.
    Speciellt gillar jag perspektivet på ungdomar (definitivt utan hatt) och kvinnor (som räddar männen).
    Inte så gubbigt liksom 🙂

    • Vadå kvinnor som räddar män? I den här håller vi oss till ämnet. Män (OK gubbar då) styr och ställer och höjer rösten å är kloka i alla avseenden. Så det så!

  3. Det kan ju ha med själva hatten att göra förstås.
    Har Gubben provat stickemössa?
    Kanske sätter lite fart på verksamheten där inne.
    Så att det blir nån fortsättning på äventyret nångång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s