Januariprimör förskräckte

– Vi går mot ljusare tider, förklarade C-G och viftade upprymt med sina trinda armar och fortsatte; – Årets första provskott är klart… Arto, vill du ha den stora godheten att servera! 

Arto log så både framtanden och prillan exponerades i hela sin ämliga eländighet, skruvade av korken, hällde upp en försvarlig portion till var och en och utbrast – Nu gubbar är det dags. Hönshusets första leverans, januariprimören är mycket lovande… jag har ju följt processen på nära håll s.a.s. 

Kvalitetsansvarige Bengtsson, i det civila kemilärare, nickade bifall, satte sig bättre tillrätta på sin fällstol och inväntade övriga gubbrådets ovationer. – Skål kamrater!

Den tystnad som sedan följde kunde liknas vid den som inträder mellan pastor Evaldsson ”Välkommen fram” och ”Kristi lekamen…”. Andaktsfull, bara lätt störd av harklingar, fotskrap, klädprassel och annat mänskligt outtalat.

Det oväsen som därefter följde fick brädväggarna i Utrippans hönshus att rista i sina spikförband.

– Det var det jävligaste, utbrast unge Charles när det värsta oväsendet stillat sig!

Och så var det! Krisstämningen kunde nästan liknas vid den som präglar en regerings utrikes- o säkerhetspolitik. Men med en viktig skillnad dock. Om denna katastrof har gubbarna full befälsrätt. Och Lasse Lurberga, hembrygdsföreningens ständige kassör, som så ofta plägar finna ett tänkvärt citat ur Epiktetos ”Handbok i Livets Konst” svek inte heller gubbarna i denna svåra stund;

”Icke tingen är det, som förskräcka människorna, utan deras föreställningar om tingen…”

Så, det kanske inte är så jävligt ändå, tänkte gubbarna, tackade Epiktetos och tog en slurk till…

Epiktetos

Annonser

Inget särintresse stoppar en Grålle

Vibrationer i byxfickan. Gubben övervägde för ett ögonblick att inte bry sig. Ringa nu, mitt i snöröjningen. Vem kan vara så urbota… Helst skulle han bara njutit av pirret i byxan men så slog det honom att han faktiskt var lite bekymrad. Eftersom nöstormen rasade runt knutarna och vilken olycka som helst kan ju hända. Måhända bäst att svara ändå!

Gubben höjde snöbladet, svängde in Grålle framför garaget, vred av tändningen och hoppade av traktorn – i samma moment!!! Med ett, p.g.a. sin upplevda vighet, förnöjsamt leende plockade han fram telefoneringsprylen.  Bara det nu inte var något allvarligt…

– Tjena Gubben, Pultqvist här… Helvete, tänkte Gubben, nu ÄR det nog allvarligt. För sin inre syn såg han hur Margott W Allström förklarat krig mot Nato… Efter synnerligen få artighetsfraser  (Pultqvist är inte så värst noga med sådana omskrivningar) så fick Gubben veta att Rämshyttan och intilliggande byar inte skulle kunna försvaras i händelse av krig. I alla fall inte mer än högst några dagar.

Gubben låtsades bli skakad och meddelade ministern att han i alla fall var glad över att byns försvar inte längre var ett särintresse.

Fast så allvarligt är det ju inte, tänkte Gubben för sig själv och äntrade sin Grålle. Vi har ju major Kronwreck och hans hv-pluton… Då är det värre med snön!

imengine2.lrf.infomaker.io

 

Gubben too

Det tog lång tid. Men nu är Gubben på gång igen. Försiktigt… försiktigt. Han vill ju inte reta upp någon. Inte lätt i dessa dagar där snart alla kjoltyg är kränkta. #metoo! Ja jisses. Nu har #metoo kommit till Rämshyttan. Så nu kan inte Gubben hålla sig längre.

Först var det Arto som drabbades. Efter att ha hjälpt gamla Anna-Stina över vägen hem till rummet på glädjehemmet i Idkerberget så har inte mindre än fem polisanmälningar drabbat den hedervärde bymedborgaren Arto. Arto kommer troligen att nu få lämna gubbrådet efter alla år av trogen och hängiven insats. Nä, det är inte Anna-Stina som står för anmälningarna. Nix! Det är Fru Sunesson som nu tagit grundlig hämnd på Arto. Troligen för nobben på bystugedansen våren 1963.

Sedan var det majoren, Mj Kronwreck på Lillhöjden. Elsa på OK ville inte ha hjälp med snöskottningen. Men majoren stod på sig. Och så gick det som det gick. Nu är det ju en jäkla tur att majoren inte längre står som aktiv i rullorna. Annars hade han säkert tvingas utgå ur försvarsmakten med ett nesligt korprals avsked. Elsa själv är dock lycklig.

Så nu har gubbarna i byn bestämt sig. Det blir inget! Gubbrådet har visserligen inte tagit ställning. Ännu. Men vänta bara!

Men viss är det märkligt? På gubbens tid kunde flickorna säga nej. Visst, det fanns väl någon tös som ändå ville men de fick ju skylla sig själva! Fan tusan annamma… Men… många nej blev det…

Ja jisses!  

Bara en hund

Bara en hund

Du var alltid där.

Vid min sida.

Väntade på mig.

Litade på mig,

Gick över 1000 mil vid min sida under alla våra år tillsammans.

In i det sista litade du på mig.

Med mitt ansikte intill ditt, på min arm

Tog jag ditt sista andetag.

Min Urax!

Min Urax!

Sov gott!

 

Hur smart är en smartphone?

Gubben har åkt dit på en smartphone. Har haft den i byrålådan i drygt ett år… men inte kommit sig för att ta fram den ur kartongen. Förrän nyligen.

Bakom detta Gubbens olycksaliga tilltag låg en ökad användning av sms i kontakten med sin omgivning. Och t.o.m. Gubben måste ju erkänna att den gamla hederliga knapptelefonen på detta område har sina begränsningar. Trött på att trycka ner A-tangenten 6 gånger för att få fram ett ”å” pillade han in sitt SIM-kort i den hittills oanvända Samsung Galaxy 4. Nu eller aldrig.

”Det måste väl vara något smart med en smartphone” resonerade han. Nu efter en dryg veckas test undrar Gubben hur smart han egentligen är? Han har ersatt sin gamla mobil med en pryl som

  • inte kan användas ute när det regnar eller är skitkallt
  • inte kan användas med handskarna på
  • kräver att båda händerna görs fria för att användas
  • har sämre ljud och förutsätter att örat placeras exakt framför ett litet hål i skärmen
  • måste placeras i skuggan om skärmen ska kunna läsas när solen lyser
  • terroriserar sina kontakter med oönskade uppringningar från fickan… (detta har Gubben nu åtgärdat genom att införa ett antal spärrar som ska minska risken för oönskade kontakter)
  • att ringa ett vanligt telefonsamtal kräver nu att gubben anger
    • en 4-siffrig skärmkod
    • trycker på telefonsymbolen
    • trycker på ”Mina kontakter”
    • trycker på önskad kontakt
    • trycker på kontaktens nummer
    • trycker på valet ”Ring”
  • att skicka ett SMS kräver i princip samma procedur…

Gubben ligger nu och vrider sig, sömnlös, svettig och plågad av sitt tilltag. Hur smart är han egentligen? Gubben? Så försöker han trösta sig med att nu har fått e.mail, internet, gps och förmodligen ett antal andra finesser.

Som han inte behöver! Smart Gubbe!

Gäst hos verkligheten

Landskapet svart/vitt. Sjön ännu öppen. Spegelblank. Månen anades som en ljusgrå skära på morgonhimlen. Det var som om allt stod stilla. Som fastfruset mot sig själv och mot sin egen bakgrund. En bakgrund mot vilken Gubben och hans Urax strövade ut i riktning till Rämsudden. Hade det inte varit för det taktfasta knastret från Gubbens icebugs hade han känt sig som en del av denna tysta oomkullrunkeliga och, på något sätt om än i stunden, eviga verklighet.

Nu markerade ljudet av varje steg att han bara är en gäst i verkligheten. Verkligheten kommer alltid att finnas där. Även när Gubbens steg tystnat för gott. ”Din stund på jorden”, skrev Vilhelm Moberg. ”Din stund i verkligheten”, tänkte Gubben.

Om en stund ska han in till lunden där minnet av hans K.H. har sitt fäste. Det är också en verklighet. En plats där hans liv och framtid så påtagligt möter det som varit. En smärtsam kollision mellan förhoppningar och sorg.