Uncategorized

Bara en hund
by

Bara en hund

Du var alltid där.

Vid min sida.

Väntade på mig.

Litade på mig,

Gick över 1000 mil vid min sida under alla våra år tillsammans.

In i det sista litade du på mig.

Med mitt ansikte intill ditt, på min arm

Tog jag ditt sista andetag.

Min Urax!

Min Urax!

Sov gott!

 

by

Hur smart är en smartphone?

Gubben har åkt dit på en smartphone. Har haft den i byrålådan i drygt ett år… men inte kommit sig för att ta fram den ur kartongen. Förrän nyligen.

Bakom detta Gubbens olycksaliga tilltag låg en ökad användning av sms i kontakten med sin omgivning. Och t.o.m. Gubben måste ju erkänna att den gamla hederliga knapptelefonen på detta område har sina begränsningar. Trött på att trycka ner A-tangenten 6 gånger för att få fram ett ”å” pillade han in sitt SIM-kort i den hittills oanvända Samsung Galaxy 4. Nu eller aldrig.

”Det måste väl vara något smart med en smartphone” resonerade han. Nu efter en dryg veckas test undrar Gubben hur smart han egentligen är? Han har ersatt sin gamla mobil med en pryl som

  • inte kan användas ute när det regnar eller är skitkallt
  • inte kan användas med handskarna på
  • kräver att båda händerna görs fria för att användas
  • har sämre ljud och förutsätter att örat placeras exakt framför ett litet hål i skärmen
  • måste placeras i skuggan om skärmen ska kunna läsas när solen lyser
  • terroriserar sina kontakter med oönskade uppringningar från fickan… (detta har Gubben nu åtgärdat genom att införa ett antal spärrar som ska minska risken för oönskade kontakter)
  • att ringa ett vanligt telefonsamtal kräver nu att gubben anger
    • en 4-siffrig skärmkod
    • trycker på telefonsymbolen
    • trycker på ”Mina kontakter”
    • trycker på önskad kontakt
    • trycker på kontaktens nummer
    • trycker på valet ”Ring”
  • att skicka ett SMS kräver i princip samma procedur…

Gubben ligger nu och vrider sig, sömnlös, svettig och plågad av sitt tilltag. Hur smart är han egentligen? Gubben? Så försöker han trösta sig med att nu har fått e.mail, internet, gps och förmodligen ett antal andra finesser.

Som han inte behöver! Smart Gubbe!

by

Gäst hos verkligheten

Landskapet svart/vitt. Sjön ännu öppen. Spegelblank. Månen anades som en ljusgrå skära på morgonhimlen. Det var som om allt stod stilla. Som fastfruset mot sig själv och mot sin egen bakgrund. En bakgrund mot vilken Gubben och hans Urax strövade ut i riktning till Rämsudden. Hade det inte varit för det taktfasta knastret från Gubbens icebugs hade han känt sig som en del av denna tysta oomkullrunkeliga och, på något sätt om än i stunden, eviga verklighet.

Nu markerade ljudet av varje steg att han bara är en gäst i verkligheten. Verkligheten kommer alltid att finnas där. Även när Gubbens steg tystnat för gott. ”Din stund på jorden”, skrev Vilhelm Moberg. ”Din stund i verkligheten”, tänkte Gubben.

Om en stund ska han in till lunden där minnet av hans K.H. har sitt fäste. Det är också en verklighet. En plats där hans liv och framtid så påtagligt möter det som varit. En smärtsam kollision mellan förhoppningar och sorg.

by

Drivkraft

Han kopplade loss sin Urax efter de passerat bron vi dammen. Urax, gammal må hända, men ändå tillräckligt full av driv. En drivkraft som. ledd av sitt väderkorn, styrde honom ner i slänterna mot dammen. Sökande. Fann spår av händelser som bara en hund kan registrera. Händelser, som för Gubben må vara meningslösa, men för hans gamle vän. Urax, av största betydelse. Omedelbara intryck. Analys. Vidare till nästa upplevelse…

Gubben, som ju saknade Urax förmåga att ta till sig allt som hänt utmed deras promenadstråk sedan gårdagen, fick nöja sig med mer påtagliga  tecken. Som tompåsen med rester av en limpa. Någon som matat änderna. Men varför lämna påsen kvar?

Han sparkade irriterat till en sten. Som studsade mot en  en björk och sedan ner i vattnet. Försvann. Bara några ringar på vattenytan mindes vad som hänt. Ringar som snabbt sjönk tillbaka i vattenytans spegel.

Livet är bra märkligt, tänkte han. Mycket händer. Men inte mycket ger spår som varar. Om man bara letar efter yttre tecken som ringar i en vattenspegel. Men livet är fullt av andra tecken. Mer subtila spår. Inom oss.

Spår som kan fylla oss av känslor som vi inte längre trodde fanns. Gubben log för sig själv. Njöt av mogonsolen som värmde hans rygg när han tog av vid kraftstationens fördämning. Njöt av de tecken, de spår, som fyllde hans sinne. Gubben må vara gammal och kindernas fåror djupa. Men än lever han. Och njuter. Av den all den drivkraft han så nyligen upptäckt.

 

by

Säkerhetschef avbröt politikerveckan

Det var majoren som räddade de återstående partiledarna från att göra bort sig. I.o.f.s. plägar inte politiker bry sig om sådana bagateller. De år ju inte riktigt lagda åt det hållet att de skäms över sina dumheter. Men nu blev det i alla fall så att majoren fick sätta stopp för Anna K Lingberg B Atra och Kommunist-Jonas orerande från traktorflaket i Lönnbacken. Säkerhetsläget hade nämligen kraftigt och snabbt försämrats.

Det började med att Elsa på OK polisanmälde konstapel Kask för obskyr närgånghet. Efersom det var konstapel Kask själv som tog emot anmälan betraktade polismakten händelsen som ”synnerligen allvarlig”. En internutredningen inleddes omgående till vilken skerhetsansvarig, major Kronwreck själv, självfallet knöts som expert på ”tilltag av obskyra närmanden”.

Riksrevisionen, som ju har att granska hur Kask hanterar sitt ämbete, inkallades dock inte eftersom Kask ansåg att hans omdöme då skulle kunna komma att ifrågasättas… ”Sådana myndigheter ska man inte förknippas med”, ansåg Kask.

Majoren hade samtidigt upptäckt att Lillhöjdens soptunna var fylld med sopor av okänt ursprung – de kom i alla fall inte från majorens eget hushåll! Detta tilltag (som senare skulle komma att få de mest märkliga konsekvenser) blev den soppåse som fick majorens snapsglas att rinna över.

Politikerveckan avbröts. AKB och Kommunist-Jonas blev först upprörda men när de insåg att de ändå bara skulle ha sagt det de alltid brukar säga och att ingen av dem egentligen ville riskera att fälla nuvarande reagering så förlät de majoren.