Metallbas räddad ur dambastu – tog sjukbår till LO-borgen

(forts)

- Kolla! Charles, ynglingen i gubbgänget flämtade och rosslade som en gammal Ferguson på tomgång, - KOLLA! Arto och Gubben kikade in i dörrspringan. Gubben skämdes en aning men inte mer än att han öppnade bastudörren en aning till. Samtidigt insåg han sitt ansvar för den unge Charles moraliska fostran;

- Titta noga, Charles, viskade han, så här ser ett riktigt RUT-avdrag ut. - Tänka sig att vi skulle hitta ett sådant i Socialdemokraternas källare…

- Vad är det där för gubbe, frågade Charles. - Han på väggplanschen bakom RUT-orna. Gubben slet blicken från skönheterna samtidigt som han insåg att Charles hade en hel del kvar att lära vad gäller prioriteringar. Men den lektionen fick vänta till ett senare tillfälle.

Gubben skulle just förklara att det var Stefan, metallbasen, när en hiskelig gestalt vrålande och nödtorftigt maskerad bakom en rödrosmönstrad badhandduk kastade sig fram i synfältet.

Situationen var glasklar och Gubben agerade blixtsnabbt. Störtade in till de förskräckta RUT-orna, grep tag i vattenhinken och tömde den över major Kronwrecks rykande bakdel.

Medan rester av majorens kvarlämnade byxbak sakta förkolnade på bastuaggregatet tog Gubben av sig hatten, presenterade sig för damerna och berättade att inkräktarna kom från Rämshyttan. Som om det skulle förklara något. Men det gjorde det kanske, ty RUT-orna bara log och bad gubbarna göra en mer sansad entré nästa gång.

- Mot bänken! Majoren hade återvänt till verkligheten och rusade med blottad och blossande bakdel ut ur bastun. Gubben; Arto och Charles följde efter och damerna log fortfarande.

Den ursprungliga planen var att Majoren, som nu var skadad på allvar, skulle lägga sig på ljugarbänken, Charles och Gubben klä om till sjukvårdare för att sedan ta bänk, major och som vårdare ta hissen upp och rusa ut ur byggnaden, ropandes; ” Sjukfall! Sjukfall! Släpp fram!”

Ute på Sveavägen stod redan Arto, med Rovern framkörd, beredd att ta emot sällskapet. Det var bara det att bänken var upptagen. - Skit samma, sa majoren, svepte om badhanduken med de röda rosorna om sin sargade kroppsdel och kommenderade;

- Fatta bår, lyft, utgå! 

Sedan gick allt i en rasande fart. Säkerhetsvakten i entrén bara gapade när det som såg ut som en hemvärnsövning kom ut ur hissen rusade förbi disken och försvann ut på Sveavägen. In i Land Rovern med bänk och främling och så iväg.

- Mot LO-borgen, skrek främlingen. Jag ska säga upp mig…

Det var ett glatt gäng som senare styrde kosan mot tryggheten i Rämshyttan. - Det var som fan, sa Arto, tänka sig, Steffe, visst är väl det bra? 

Vilket också var sällskapets allmänna mening. - Skitbra! Fast lika underhållande som sin företrädare blir han aldrig, flinade C-G.

- Men en riktig karlakarl, det är han, slog C-G fast!

AB1, DN1,  DN2, SVD1, EXP1, DN3,

PRO-delegation till Sveavägen – dambastun kan ha svaret

Det var Kronwrecks idé. Egentligen borde gubbarna veta bättre än att falla till föga för majoren från Storslättens tokiga infall. - Men va fan, som C-G så väl lade sina ord, lite äventyr kan vi väl unna oss… och ändamålet får helga medlet…” 

De hade parkerat Artos Land Rover i parkeringshuset på Sveavägen 17 och nu smög de gatan upp. Vid Hötorget ledde majoren sin trupp via Hötorgshallens systembolag vidare upp på gatan och vid Adolf Fredriks kyrka bjöd de några vilsna storstadsväljare på snaps. Själva tog de inget – stunden var alltför allvarlig för sådana lättsinniga utsvävningar.

Majoren kontrollerade att alla var väl införstådda med sina respektive uppgifter och meddelade;

- Rätt tid meddelas; ”sextonhundratjugoochett – NU, sextonhundratjugoochtvå – NU!

- Alltså ungefär tjugo över fyra menar han, förklarade Gubben för de militärt oskolade i gruppen. - Manöver, viskade majoren, UTGÅ! 

Majoren bankade på glasdörren och viftade med PRO-skylten Arto snott från Folkets Hus i Idkerberget. Planen fungerade! Säkerhetsvakten kom, låste upp och flinade när gubbarna förklarade sitt ärende. - Tre trappor, ta hissen gamlingar! 

PRO-delegationen från Dalarna, nu utan C-G vars uppgift var stanna ute och spana efter Hultqvistarn (som lätt hade kunnat avslöja gubbarna), tryckte in sig i hissen och sedan via knappen ”KV” ner till källarplan.

Och där stod den. Bänken. Den stulna Rämshultebänken. Charles och Gubben svidade om till något som skulle likna sjukvårdare ty planen var nu att störta ut med ljugarbänken maskerad till bår och rollen som akut sjuk skulle spelas av majoren själv.

Det vara bara det att majorskrället var försvunnen! Lika försvunnen som en alliansregering utan opposition. Läget var allvarligt tillspetsat, skulle man lätt kunna påstå. Unge Charles störtade ner utefter korridoren, hejdade sig och ropade till Gubben.

- Dambastun, vad tror du? Det trodde Gubben och de kikade in. Inte helt utan förväntningar ska erkännas. Kanske den andra halvan av ålderstrappan…

(forts följer)

Gubbarnas ljugarbänk stulen – upphittad på Sveavägen

Gubbarna hade just bestämt sig för att, på grund av vårens försenade ankomst, bära in Rämshultebänken och ställa den i Artos hönshus. Men när Arto dök upp med sin gamla Rover för att sköta om saken var bänken borta. Försvunnen. Puts väck.

Det hjälpte föga hur än gubbarna snodde runt och letade spår efter förövarna. Deras ljugarbänk var borta. Ett i all hast sammankallat krismöte fick ta tag i den viktiga frågan;

- Kan vi ljuga utan Rämshultebänken? 

Oenigheten var total. C-G och Arto menade att det var helt omöjligt och att det därför krävdes en mycket snabb lösning, d.v.s. en ny ljugarbänk måste införskaffas. Gubben själv, Charles och major Kronwreck menade att; Visst fan kan vi ljuga på stående fot!

Hade det inte varit för Elsa på OK och hennes tidningshylla så hade mötet urartat fullständigt. Hon skickade nämligen ett klargörande SMS till C-G; ”Ljugarbänken är upphittad. Den finns på Sveavägen 68 – det står i varenda tidning idag…” 

AB1, AB2, DN1, SvD1

 

Dalabänken räddar både VU:s och S-ledarens ansikte

Gubbarna hade just slagit sig ner på Rämshultebänken. Trots minusgrader värmde solen och från plåttaket föll några ystra droppar av nymejad snö. C-G skulle just säga något hoppfullt om en antågande vår när Gubbens bärbara telefoneringsapparat ringde.

- Hej Gubben, det är Carin, haar du en minut över? Det hade Gubben, la handen över mikrofonen och viskade till bänkkamraterna ”nu är det allvar gubbs, det är Jämtinskan, ska jag säga det vi kom överens om?” Alla nickade ivrigt.

- Vi har ett problem…

- Ett, sa Gubben!

- OK, nu  ska du inte vara syrlig, tala om hur tusan vi ska komma runt eländet. Vi vill ju rädda både VU:s ansikte och Håkans… 

- Skitenkelt, sa Gubben, uttala ert fulla förtroende för Håkan, skicka hem honom bakvägen till Oskarshamn och se till att han är tillbaka senast tisdag då han kallar till ny presskonferens och läser upp följande;

”Trots att jag har hela VU:s oförbehållsamma förtroende och känner ett starkare stöd än någonsin har jag bestämt att lämna mitt uppdrag…”  

Uppdaterat: Senare på kvällen ringer C-G; - Var vi inte överens om att hålla käft om det här? Nu har tidningarna och TV4 avslöjat vår plan. Vad gör vi?  Det visste inte Gubben men höll med om att det var illa och att risken finns att Juhultarn blockerar överenskommelsen.

- Men vad gör det. Inom kort blir det i så fall fler chanser…

AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, DN3, SvD1,

Överraskad gubbe njuter ÄKTA country

Sedan lång tid, ja, flera år faktiskt, har Gubben mått bra av alla sina kontakter i bloggvärlden. En del av dessa har blivit nästan som nära vänner i den meningen att Gubben känner värme och glädje över kommentarer och ömsesidiga besök. I högerspalten har han, Gubben, samlat dessa kontakter som snabblänkar.

ibland får någon sådan plockas bort därför att vännen lagt ner sin blogg och det är lika sorgligt varje gång. Å andra sidan dyker det, mest av slump, upp nya kontakter. Kontakter som väcker intresse, överraskar och sätter fart på tanken. Och då kan det bli en ny länk i listan.

Emellanåt kan en sådan cyberkontakt ta nya vändningar och finna nya dimensioner. Detta hände Gubben helt nyligen då denna bloggare inte bara lever bland djur och lador. Hon skriver om det. Hon gör musik av det. Och hon framför det så gubbarna runt Rämen blir helt saliga!

Lyssna bara här!

Och här finns massor mer!

Sorry Pennelina – Gubben kunde bara inte låta bli…

Omvänt möte i Dalabyn hyllar Håkan

- Hej! Jag heter Håkan…

Bänkarna i Rämshyttans Ordenshus var välfyllda, som vanligt när medlemmarna i AMS (Anonyma Mytomaners Sällskap) har sitt månadsmöte. Så det var en kraftig hälsning som framfördes av församlingen;

- Hej Håkan!

- Jag heter alltså Håkan och jag är sann Mytoman. 

- BRA Håkan, berätta! Uppmanande församlingen kraftfullt inspirerande.

- Sedan en månad tillbaka vistas jag i sanningens ljusa rum. Sedan en månad tillbaka är det Tommy som är förtappad och intrasslad i lögnernas lömska garn. Jag är en bättre människa idag än för en månad sedan. Jo jag vet, det kan tyckas lite konstigt eftersom jag redan då var den bästa mina kamrater kunde verkställa. 

- Härligt Håkan, fortsätt! Församlingen var hänfört förförd av denna ömsinta berättelse av Håkans omvändelse.

- Och nu har jag äntligen vänt skutan och min egen församling går mot nya höjder. Jo, jag vet! Jag vände skutan redan för en månad sedan, men nu är det en annan vändning jag talar om. Den sanna vändningen… framtiden ligger bara runt hörnet… förfallet är ersatt med ett nytt…

Efteråt, när de övriga sanna mytomanerna i gubbrådet diskuterade kvällens AMS-möte var alla eniga Om nu Håkan kan – då måste väl även vi kunna – eller?

- Men, invände Arto, ljugarbänken då? Vad gör vi med den? Sälja den på blocket, NÄÄÄ!

Omvändelsen får vänta!.

Standardiseringsgubbar utreder påsfria hängbröst

Gubben rättade till hatten, fällde upp kragen på Gantrocken (märket syns inte annars) och släntrade världsvant in på Elgiganten i Ludvika. Rakt in i fel riktning genom kassan, slängde ur sig ”Har ni dammsugare” åtföljt av ett kommandoliknande ”VAR”. Den överrumplade och självfallet imponerade flickan i kassan pekade och förklarade synbart nöjd över att kunna stå till tjänst; ”Där borta, bakom hyllan rakt fram!”

Med en nådig nick som tack gick Gubben till anvisad hylla och förväntade sig snabb service från… ja, jävlar, där stod helt plötsligt helt nära, den mest förtjusande varelse han skådat sedan hustrun tittat upp bakom korsordet vid dagens frukost. Ung, blond och säkert en baddare på dammsugare. SÅ, Gubben tog sats, lyfte på hatten och halade fram en dammsugarpåse ur Gantrockens innerficka;

- Jag vill ha en bra dammsugare till den här påsen! Medan bombnedslaget frenetiskt röjde runt i hyllan, lyfte på lock efter lock utan att finna en passande sugare förklarade Gubben att han hade nio oanvända påsar kvar från den nu trasiga gamla Voltan och att det kändes miljömässigt åt helsike (OK lite ljug var det) och en aning oekonomiskt (där ljög inte Gubben, snarare underdrev – av helsike) så ville han nu ha en ny dammsugare till sitt gamla påsförråd.

Naturligtvis fanns ingen dammsugare som passade. Kris! Men efter att bombnedslaget konfererat med butikschefen fick Gubben erbjudande om att köpa en ny Volta till kampanjpris PLUS två 5-förpackningar påsar GRATIS som ersättning för hans numera värdelösa påsförråd.

Senare i bilen på väg hem ringde en nöjd Gubbe till C-G. - Du, vi kan skippa att ta upp kravet på påsstandard på gubbrådet i morgon. Det har ordnat sig ändå… Men det där med att införa standard på byns hängbröst, det måste vi nog fortfarande ta upp… (sedan, efter Gubbens beskrivning av bombnedslaget på Elgiganten, höll C-G med).

Viktigt att ta ansvar för sina påsar!

Hundar ska hållas kort

Lasse Oh-Sly vaknade tidigt. Han smög ner i köket och hittade huvudvärkstabletterna i skafferiet precis när Urax hittade honom. Jycken har aldrig visat någon som helst förståelse för mänskliga svagheter och så inte heller denna morgon. Lasse, som nyligen tvingats lämna ifrån sig både hammaren och skäran stod därför helt försvarslös när Urax gick till attack.

Gubben, som fortfarande låg till sängs, vred upp volymen och lät klockradions sjunyheter dränka oväsendet. Således hörde han bara avlägset hur den nyss avgångne kommunistförnekaren först försökte skämta bort situationen och sedan börjat kasta leverpastej på Urax. Eftersom pastejen var köpt på konsum blev effekten inte vad skafferigästen förväntat. Tvärtom. Det gick åt h-v-te!

När Gubben sent om sider makat sig ner i köket låg Urax där på golvet och slickade sig vällustigt om mun. Av Lasse Oh-Sly syntes inte ett spår mer än en tygtrasa vilken Gubben identifierade som bakdelen av en kalsong, design hockeylegend. Gubben stirrade förfärat på sin hund… inte hade jycken… eller hade han…

Just som Gubben med fasa insett att den forne partiledaren, som redan en gång bytt skepnad från kommunist till socialist nu genomgått den slutliga förvandlingen – till en portion hundmat – hörde han ett ynkligt gnäll utanför farstubron.

När Lasse blivit upptinad och ompysslad, fått nya kalsonger (om än av enklare märke), frukost och taxipengar till station, tog Gubben itu med sin ouppfostrade jycke. Efter en rejäl portion cheesecake serverad med silversked och sedan en värmande tupplur framför brasan började hundskrället inse vidden av sitt tilltag.

Hundar ska hållas kort! 

På tal om kyla! Hur i helvete tänkte den här föräldern? Det är dags för Urax och Gubben att göra ett hembesök!

Kungaboken återkallas – journalisterna blir ett fall för rättvisan

”Har ett nyårslöfte givits så ska det hållas. Därför måste vi agera snabbt och resolut i yttrandefrihetsärenden.” Orden är hämtade från C-G:s kallelse till morgondagens gubbråd. Och, i vanlig ordning, hade Gubben och C-G allvarliga överläggningar redan dagen innan. D.v.s. nu!

- Det är ju självklart att vi måste dra in alla böcker… vilka utom Elsa på OK och Fru Sunesson kan ha ett ex, tror du? 

Gubben funderade och så gjorde de en lista. Totalt 11 böcker borde finnas i Rämshyttan med utbyar.

- Bra, konstaterade C-G, det är inte fler än att Arto kan åka runt och konfiskera dem i helgen. Sen måste vi klämma åt författarna och alla skandaljournalister på Aftonblaskan med flera gamblad. Vad tror du om att gruppåtala slöddret?

- Nja, men vi kan ju snacka med överkonstapel Kask. Han kan ju sy in dem för fortkörning och allmänvådlig framfart om och när de kör igenom byn. Och känner jag Kasken rätt så blir det häktet i ett par tre år innan utredningen läggs ner på grund av delikventernas mentala otillräcklighet. 

- Jepp, bra! C-G Myste belåtet. Är det inte din tur att ta med en kasse burkar i morgon?

Med full gas in i Moderna Pensionsvalets träsk

Gubben svängde ut på motorvägen, passerade 120-skylten och tryckte gasen i botten. Alfan lyfte fronten en aning, röt som en frisläppt vårhingst och först vis 160 lättade Gubben på pedalen. Inte för att han ville utan för att hans flyttbara telefoneringsapparat skrällde.

- Hejsan, jag heter Adam och ringer från Moderna Pensionsvalet. Är det Gubben själv jag har nöjet tala med? 

Gubben svarade reflexmässigt med ett JA samtidigt som varningsklockorna ringde. Inte för att farten var på tok för hög utan för att han kopplade samman namnet ”Moderna Pensionsvalet” med gruppen hästskojare.

- Så trevligt, Gubben (Adam lät som om vi känt varandra sedan år tillbaka), har du koll på ditt orange kuvert… brukar du byta PPM-fonder ibland?

- Vad har du med det att göra? Gubben var klart irriterad.

- Jo,  vi sysslar med rådgivning om vilka PPM-fonder som är bäst just för dig…

- Vänta ett ögonblick, Adam! (Gubben försökte låta vänlig och personlig) Jag ska bara slå på bandspelaren så att det inte uppstår något misstag om vad vi talat om. Vill du vara snäll och räkna tydligt från 1 till 10 så jag kan ställa in volymen. Börja räkna NU!

Trots att Gubben använt sin mest silkeslena och vänliga röst så la Adam på luren. Konstigt, tänkte Gubben och tryckte ner gasen lite till…

Livet som pensionär har sina uppsidor!