Hatet som drivkraft utvecklar glesbygden

Gubben styrde sin Mulle över dammbron och stannade en bit in på vägen mot gamla hyttan. Det var kallt. Men det bekom Urax föga. Glatt och fylld av förväntningar hoppade han ut på den lilla byvägen och började sin safari mellan mer eller mindre färska doftlämningar. Man nästan anade en slags kärlek till de tikar som passerat…

Medan Urax njöt av sina upplevelser och obekymrat lämnade egna spår efter sig funderade Gubben på varför kärlek blivit så förfärligt och varför hat och förakt fått så stor betydelse.

Könshat som vill lära barnen att pojkar och flickor är lika som ”hen” – jäklar vilken överraskning det ska bli för ungarna när de växer upp! Eller ta manshatet, som givit oss teaterföreställningar där män ska utplånas därför att de i alla avseenden är en misslyckad gren av evolutionen. Eller heterohatet som givit oss s.k. ”Pridefestivaler” som får oss vanliga gammelmodiga missonärsutövare vårt misslyckade kärleksliv uppstoppat där vi inte vill ha det. Och nu kommer klasshatet där några samhällsutvecklare vill lära oss hata alla de som har mer än oss.

Med så mycket hat omkring oss är det oansvarigt att inte ta tillvara det, tänker Gubben. Han kommer därför att ta upp detta i gubbrådet på torsdag. Två viktiga frågor;

1. Hur lär vi oss att bättre hata varandra?

2. Hur kan vi använda detta hat för att utveckla bylivet? 

Bara nu inte någon av gubbstötarna kommer på att det är roligare med kärlek…